The Last Days of the Suicide Kid

There I am sitting upright in my wheelchair. Almost blind, eyes rolling backward into the dark part of my skull looking for the mercy of death.

Isn’t it a lovely day, Mr. Bukowski
O, yeah, yeah…

[…]

There I am sitting upright in my wheelchair. Myself whiter than this sheet of paper, bloodless, brain gone, gamble gone. Me, Bukowski, gone.

Isn’t it a lovely day, Mr. Bukowski
O, yeah, yeah
, pissing in my pajamas, slop drooling out of my mouth.

– ur The Last Days of the Suicide Kid av Charles Bukowski.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under mänsklighetens förfall

Om kampen

Det här med kvinnokamp, det är lite som med barnhem. Jag tänker mig att vissa läsare kanske blir besvikna, att det inte alltid handlar så mycket om någon uppenbar kvinnokamp.

”Jag är ett barn, och det här är mitt hem. Alltså bor jag i ett barnhem!” säger Pippi Långstrump. Och jag är en kvinna, och det här är min kamp. Kamp i bred bemärkelse, livskampen typ – som Jihad fast utan det heliga. Alltså är detta en kvinnokamp.

Lämna en kommentar

Filed under kvinnokamp

Fråga

Jag är bara tvungen att testa, mest för att se om det fugerar. Här kommer en fråga, svara gärna.

Lämna en kommentar

Filed under meningslöst inlägg

Arvingarna

Det är inte bara våren som kommit till Göteborg. Arvingarna är också här, verkar det som. När jag var liten hade jag en skiva med Arvingarna, pinsamt nog. Här kommer en liten text-snutt ur låten ”Vad hon inte vet”

Du gör det svårt för trogen man…
Du är för fin för att va’ sann
Och jag tror dig nästan när du säger till mig:
Vad hon inte vet
det har hon inget ont av
vad hon inte vet…
det säger du till mig
Vad hon inte vet
kan vara våran hemlighet
För hon lider inte av vad hon inte vet

Jag undrar var som skulle hända om alla läkarstudenter tvingades lyssna på den låten i några veckor? Typ, om man inte fick veta att man hade cancer – skulle man inte lida av det då?

Lämna en kommentar

Filed under kvinnokamp

The definition of spring

Idag kom våren. Wikipedia säger att ”SMHI definierar meteorologiskt vår som när dygnsmedeltemperaturen är stigande och över noll grader i minst sju dagar, förutsatt att dessa infaller efter den 15 februari.” Så varmt är det inte i Göteborg ännu.

Jag har en bättre definition. Vår är det när det är så pass varmt att man kan bära hatt, istället för en tjock, stickad mössa. Men det är inte så varmt att man inte står ut i en filtad hatt – då är det sommar.

Idag var alltså en perfekt dag för en lite varmare hatt. En riktig vårdag. För övrigt står det också på wikipedia att ”Enligt kalenderindelningen av året börjar våren i Sverige den 1 mars, oavsett väder”. Så nu är det vår, på riktigt.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Rullator

Efter det förra blogg-inlägget bild-googlade jag på ”rullator”. Då hittade jag bilden ovan. Den tyckte jag var fin, men det mest intressanta med den var nog vilken sajt bilden kom ifrån. (Om du klickar på bilden kommer du dit.) Det är en blogg av Sara som handlar om Body Fitness. Det första inlägget jag läser på sajten handlar om att skribenten köpte godis på ICA, och att det ju var busigt. Sedan noterar jag att det står ”Förverkliga dina drömmar nu.” högst upp på sidan.

Jag konstaterar att jag och Sara inte verkar ha samma drömmar. Inte alls faktiskt. I natt drömde jag om att en före detta kollega satt på kontoret och köpte ost på tradera. Han konstaterade att det var svårt att få något gjort. Jag utgår ifrån att Sara inte drömde om samma sak.

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

Tillsammans

Jag tänker på Lill Lindfors (och låten ”Tillsammans är ett sätt att finnas till”) varje gång jag möter någon av pensionärerna som jag delar trappuppgång med. De sitter utanför porten, som om att de väntade på mig. De sitter alltid ensamma, trots att det säkert bor en tre-fyra stycken i samma trappuppgång som gör precis såhär – fast på olika tider.

Hur som helst: de sitter där i vårsolen, eller vinterkylan, på en bänk utanför porten. Jag nickar ett hej när jag ser någon av dem sitta där, och så öppnar jag porten. Precis när jag ska gå in hör jag ett tyst ”ojoj”. Den gamle reser på sig och tar tag i sin rullator: ”håller du dörren”. Visst håller jag dörren. Svarar på någon utsaga om vädret, frågar vilken våning tant skall åka till och trycker på knappen. Tack, tack. Och så lite mer om vädret, eller om värken.

”Ha en bra dag!” säger jag och får ett ”detsamma” tillbaka när hon kliver ut ur hissen. Jag ger mig den på att hon bara väntar en stund och tar hissen ner till bottenvåningen igen för att vänta på nästa person som kan hålla upp dörren för henne. Bara för att få prata lite i hissen. Några ord bara. Lite mänsklighet.

Det enda jag inte förstår är varför de gamla som nu bor här och verkar ha hittat samma knep för att få prata lite med någon – inte pratar med varandra? Varför går de inte ut tillsammans och sitter i vårsolen och pratar om vädret och värken och vilken fin hund och vilka konstiga människor det finns nu för tiden?

För är man ensam är man ingen, men tillsammans är ett sätt att finnas till.

Lämna en kommentar

Filed under mänsklighetens förfall