Category Archives: mänsklighetens förfall

Filosofibokhyllan

Idag besökte jag Akademibokhandeln, för att titta i deras minimala, undangömda filosofibokhylla. Förvisso innehåller den mestadels saker jag inte alls skulle kalla filosofi, utan mest ”flum”. Men ändå.

Så, jag går genom butiken, genom den stora kokboksavdelningen, förbi psykologihyllan (som egentligen bara innehåller självhjälpslitteratur av tveksam karaktär) och tar sikte på hörnet där filosofibokhyllan brukar stå.

Men nej, där finns ingen hylla. Istället ligger Löplabbet insprängt i butiken. Där den kära filosofihyllan alltid legat tidigare. Jag letade igenom hela butiken. Ingen filosofi.

Vad i hela friden står ”Akademi” i ”Akademibokhandeln” för? Sportskor, tydligen.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under mänsklighetens förfall

Funktionen, igen

Så var det detta med funktionsnedsättningen, vilket är finare än att tala om än om något handikapp. Det är så fint, så att det borde kännas helt okej att då och då genomgå en funktionsbedömning. Lite som att någon tittar på dig, och bedömer vilken funktion du kan tänkas fylla i samhället. Borde inte alla genomgå en funktionsbedömning? Nej, bara de funktionsnedsatta.

Lämna en kommentar

Filed under mänsklighetens förfall

Hatar när det händer

Lämna en kommentar

Filed under mänsklighetens förfall

The Last Days of the Suicide Kid

There I am sitting upright in my wheelchair. Almost blind, eyes rolling backward into the dark part of my skull looking for the mercy of death.

Isn’t it a lovely day, Mr. Bukowski
O, yeah, yeah…

[…]

There I am sitting upright in my wheelchair. Myself whiter than this sheet of paper, bloodless, brain gone, gamble gone. Me, Bukowski, gone.

Isn’t it a lovely day, Mr. Bukowski
O, yeah, yeah
, pissing in my pajamas, slop drooling out of my mouth.

– ur The Last Days of the Suicide Kid av Charles Bukowski.

Lämna en kommentar

Filed under mänsklighetens förfall

Tillsammans

Jag tänker på Lill Lindfors (och låten ”Tillsammans är ett sätt att finnas till”) varje gång jag möter någon av pensionärerna som jag delar trappuppgång med. De sitter utanför porten, som om att de väntade på mig. De sitter alltid ensamma, trots att det säkert bor en tre-fyra stycken i samma trappuppgång som gör precis såhär – fast på olika tider.

Hur som helst: de sitter där i vårsolen, eller vinterkylan, på en bänk utanför porten. Jag nickar ett hej när jag ser någon av dem sitta där, och så öppnar jag porten. Precis när jag ska gå in hör jag ett tyst ”ojoj”. Den gamle reser på sig och tar tag i sin rullator: ”håller du dörren”. Visst håller jag dörren. Svarar på någon utsaga om vädret, frågar vilken våning tant skall åka till och trycker på knappen. Tack, tack. Och så lite mer om vädret, eller om värken.

”Ha en bra dag!” säger jag och får ett ”detsamma” tillbaka när hon kliver ut ur hissen. Jag ger mig den på att hon bara väntar en stund och tar hissen ner till bottenvåningen igen för att vänta på nästa person som kan hålla upp dörren för henne. Bara för att få prata lite i hissen. Några ord bara. Lite mänsklighet.

Det enda jag inte förstår är varför de gamla som nu bor här och verkar ha hittat samma knep för att få prata lite med någon – inte pratar med varandra? Varför går de inte ut tillsammans och sitter i vårsolen och pratar om vädret och värken och vilken fin hund och vilka konstiga människor det finns nu för tiden?

För är man ensam är man ingen, men tillsammans är ett sätt att finnas till.

Lämna en kommentar

Filed under mänsklighetens förfall

Självutlämnande, igen.

Om man förresten googlar på självutlämnande är första träffen ett blogginlägg som tar upp risken med självutlämnande bloggar.

Tur för mig att jag inte lämnat ut mig själv.

Lämna en kommentar

Filed under mänsklighetens förfall

Självutlämnande

Min fotolärare förklarade för mig att nakenbilder är väldigt utlämnande.

Jag håller inte med – en nakenbild blir inte automatisk utlämnande. I alla fall inte självutlämnande. Givetvis kan den vara självutlämnande, men inte på grund av att kroppen är naken. Ta porr som exempel, skulle det vara självutlämnande? ”Självutlämnande” i någon bemärkelse där ett ”jag” inte bara är en kropp, utan något mer? Inte bara kött, utan känsla också.

Jag vet inte, har aldrig tittat på porr. Men jag föreställer mig att det är lite som waldorf-dockorna: uttrycken ska inte vara för tydliga, för man ska själv fylla i med sina egna känslor. Om porren skulle innehålla någon annans känslor antar jag att det skulle vara förvirrande för onanisten. Var det verkligen han som onanerade, eller var det någon annan?

Nu blev det mest blajj. Kjell Höglund får ta över, det är i alla fall självutlämnande.

Lämna en kommentar

Filed under mänsklighetens förfall